Skulden

Igen. Sex män mot en kvinna i Indien.

"Partap Singh Bajwa, lokalpolitiker för Indiens styrande Kongressparti, lägger skulden för det inträffade på polisen som han anser inte kontrollerar bussar tillräckligt noga."

Och en till. En man mot en nioårig flicka.

Och också här, i Sverige. Fem män mot en kvinna.

Det händer hela tiden. Överallt hela tiden och vi vet om det. Men det är de våldtäkter det rapporteras om som det pratas om. Vi får aldrig sluta prata. Varenda dag påminna om det sexuella våldet, patriarkatets yttersta metod för att systematiskt underordna kvinnor. Det handlar om makt.

Stigmatisering betyder social stämpling. Det är en brännmärkning och ett pekfinger som inte sänks. Att bli våldtagen är att alltid vara våldtagen, sägs det. Det är konsten att reducera någon till ett offer, att tillskriva någon en identitet utifrån en händelse som denne inte valt att vara med om.

Partap Singh Bajwa har fel. Skulden är inte polisens. Inte kvinnornas, inte rättsväsendets, inte politikernas. Skulden är våldtäktsmännens att bära. Det vill säga, om gärningsmännen blev Våldtäktsmän på samma premisser som de utsatta blir Våldtäktsoffer.

När inget annat hjälper, använd samma metoder för att slå tillbaka. Och sänk aldrig pekfingret.