2012, vi börjar om igen ifrån ruta noll - del 2

Vansinnigt trött på 2012 vid det här laget, antar att ni är det också. Men någon lär någon gång ha sagt något om att slutföra det en påbörjat. Så. Men efter att jag kräkts upp de kommande orden, går vi gemensamt ut och bränner upp 2012, okej?

Årets brev
När r'n'b-artisten Frank Ocean i somras skrev ett öppet brev om sin kärlek till en annan man blev det en världsnyhet. Homo- bi- och transsexualitet har historiskt sett varit tabu inom hiphop och r’n’b annat än som skällsord, och det här inlägget från unisont hyllade Frank Ocean var så vansinnigt vackert och nödvändigt. Men lika viktigt som det här var för scenen, lika viktigt är det att förstå att det är långt kvar och att homofobiska yttringar och anti-homosexuella artister fortfarande finns och bokas till spelningar, även i Sverige.

Årets podcast
Den startade förvisso redan 2011, men det var 2012 som den växte till sig och fick det ordentliga genomslaget. Vad blir det för rap? med Sanna Berg (kolla även in hennes blogg, pussymadeofgold.blogspot.se), Petter Hallén och Hugo Wittorf, guidar bland och diskuterar olika rapgenrer och pratar med gästande artister. Alltid underhållande, alltid lärorikt och alltid nördigt. Trion är också väldigt bra på att lyfta fram rap som inte får utrymme i andra medier. Och så klart, i varje avsnitt en massa bra musik. Programmet finns att lyssna på bland annat på Soundcloud.

Årets mixtape
Ofta lyssnar jag lika mycket på mixtapes som på regelrätta albumsläpp och det är väldigt tråkigt att de tidigare sällan får något bredare genomslag. 21-åriga Azealia Banks står bakom låten 212 som jag antar att alla hört vid det här laget och i somras släppte hon under stort internetrabalder mixtapet Fantasea som onekligen höjer förväntningarna ytterligare på kommande debutalbum. På första låten rappar hon över The Prodigys Out of space och när det görs så här bra behövs det knappast mer för att få mig såld.

Årets låt och video
Kategorierna klumpas ihop eftersom de innehas av en och samma låt. Claire Boucher har släppt tre album under namnet Grimes, varav det senaste, tillika hennes bästa so far, tog sig in på flera listor över årets bästa skivor. Första singeln Oblivion med tillhörande video blev i våras ett arbetsmiljöproblem för egen del, jag kunde liksom inte sluta lyssna och titta. Efter hundratals lyssningar under året är den fortfarande inte trött. Okej att videon kanske inte var årets absolut snyggaste, men det var definitivt den som skänkte mest glädje.



Årets konsumentupplysning
Magasinen slog för länge sedan ut dagstidningarna när det gällde kvalitativ musikjournalistik och sajterna har definitivt slagit ut magasinen. Klarast lysande på den svenska stjärnhimlen är alltjämt Throw Me Away med skribenter som skriver initierat, bra och guidar i det hav av ny musik som många av oss planlöst plaskar runt i. Spännvidden är betydligt större än i exempelvis Vad blir det för rap? men så pass nischat att det aldrig blir ointressant. Sedan spelar det kanske in att musiken som omskrivs ofta tangerar min subjektiva smak, men det är långt ifrån hela sanningen.