Nu är det fredag. HURRA. För prick en vecka sen såg vi Lana Del Rey och det var alldeles fab. Hon spelade inte Off to the races vilket ju var rätt trist, men vi fick höra Cola och den är briljant pga inledningsorden.
Här är en annan magnifik sångperson:
Och med det önskar jag er en trevlig helg!
8 april 2013
We would dance all night, play our music loud /
When we grew up nothing was what it seemed
Hej fabriken.
Det har gått exakt en månad sedan jag besökte dig senast, har inte haft särskilt något intressant att fylla dig med. Så är det väl inte nu heller, men tänkte bara påminna dig om att vi ska på utflykt på fredag. För fem månader sedan, efter tio timmars väntan, fick jag tag i de här:
... and there was much rejoicing. Men någonstans under årets första månader började biljetten nästan bli en installation på kylskåpet, en dekoration snarare än en påminnelse om något skoj som väntar. Så för ett par veckor sedan slog det mig och allt kom tillbaka. Förra årets viktigaste musik, min trygga famn att krypa upp i när kaoset blev för mycket. Lana Del Reys album är fortfarande det jag lyssnar på när jag behöver en kram och på fredag står hon på scen mitt framför ögonen på mig. Det känns vackert och viktigt.
På Diamantfabriken HQ har vi länge pratat skämtsamt om att få ligga med Lana Del Rey efter konserten, om huruvida vi ens skulle våga och nu har vi verkligen den gyllene chansen. Har inte förberett mig något vidare. Vet att vi är födda med en månads mellanrum, men det känns inte som en unique selling point. Min plan i nuläget är att stå så långt fram som möjligt i publiken och stirra med det där kåtsuget i blicken ni vet (vinnaren på denna lista). Vi får se hur det går, lär återkomma om såväl konserten som det andra.
Så fabriken, jag lever och kanske är det här en slags comeback. Alternativt är det en dödsryckning, det vet en ju aldrig.
Det har gått exakt en månad sedan jag besökte dig senast, har inte haft särskilt något intressant att fylla dig med. Så är det väl inte nu heller, men tänkte bara påminna dig om att vi ska på utflykt på fredag. För fem månader sedan, efter tio timmars väntan, fick jag tag i de här:
... and there was much rejoicing. Men någonstans under årets första månader började biljetten nästan bli en installation på kylskåpet, en dekoration snarare än en påminnelse om något skoj som väntar. Så för ett par veckor sedan slog det mig och allt kom tillbaka. Förra årets viktigaste musik, min trygga famn att krypa upp i när kaoset blev för mycket. Lana Del Reys album är fortfarande det jag lyssnar på när jag behöver en kram och på fredag står hon på scen mitt framför ögonen på mig. Det känns vackert och viktigt.
På Diamantfabriken HQ har vi länge pratat skämtsamt om att få ligga med Lana Del Rey efter konserten, om huruvida vi ens skulle våga och nu har vi verkligen den gyllene chansen. Har inte förberett mig något vidare. Vet att vi är födda med en månads mellanrum, men det känns inte som en unique selling point. Min plan i nuläget är att stå så långt fram som möjligt i publiken och stirra med det där kåtsuget i blicken ni vet (vinnaren på denna lista). Vi får se hur det går, lär återkomma om såväl konserten som det andra.
Så fabriken, jag lever och kanske är det här en slags comeback. Alternativt är det en dödsryckning, det vet en ju aldrig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)