Att vara kvinna är att vara kropp, att vara kvinnlig är att vara kroppslig*

Lady Dahmer skriver om viktnedgångshets och jag tänker på idéhistorikern Karin Johannissons ord i Bang nr 1/2011:

"Att svälta sig är att bokstavligen ta mindre plats (krympa sig); att ge andra men inte sig själv mat (offra sig); att inte äta tillsammans med andra (isolera sig); att förneka sina begär (nedvärdera sig); att göra sig hård (sluta sig) och att lida (plåga sig)."

Jag har gjort allt det där. Jag har bloggat om kläder och utseende, om min faiblesse för minimala sextitalsklänningar. Jag har tagit dagens outfit-bilder med ett sött leende och blicken riktad mot golvet; jag har gjort mig själv till en harmlös och passiv docka. Och vet ni? Jag är så in i helvetes jävla svintrött på detta evinnerliga pyntande och fixande, såväl mitt eget som andras. Om vi slutade ägna oss så mycket åt hetsbantning, tidskrävande sminkningar och överdriven konsumtion av plagg (som vi ändå inte behöver och som dessutom tär på miljön) och istället la tiden på något viktigt så kanske vi kan få någon rätsida på den här sexistiska, rasistiska, kapitalistiska världen.

Jag vet att ätstörningar är mer komplexa än att bara handla om utsida och utseende. För mig har det handlat om att återfå makt och kontroll när jag i perioder inte trott mig kunna påverka min situation på något annat sätt. Och visst, jag är den enda som kan bestämma vad, hur, när eller ens om jag äter. Men hur mycket kontroll hade jag egentligen de dagar jag sov bort för att jag var för trött och hungrig för att ens orka hålla mig vaken?

Kate Moss myntade uttrycket "nothing taste as good as skinny feels". Bullshit. Mat är energi och utan energi är vi ingenting. Det är nödvändigt för att orka motarbeta strukturella orättvisor eller tja, för att överhuvudtaget leva. Så jag håller med Lady Dahmer när hon skriver följande:

"Blogga, twittra eller facebooka inte om er viktnedgång. Redogör inte för varje kilo ni gått ner eller varje kalori ni avstår från och posta inga före/efter-bilder. Gör bara inte det. Vi tvångsmatas tillräckligt från alla håll."

*Rubrikreferens: Nina Björk - Under det rosa täcket (läs!) och låt av Pfemme Records (lyssna!)