Nötkött var hästkött, oh the horror! På interwebz drog genast diskussionerna igång om huruvida det är mer etiskt att äta vissa sorters djur än andra. De flesta var upprörda i stil med att ”så här får det inte gå till”, ”jag skulle kräkas om jag fick veta att jag ätit häst” och andra fiktiva exempel. Så-här-får-det-inte-gå till-argumentet kan jag förstå, jag hade inte blivit så himla lycksalig om den parmesan jag köpt visat sig vara hushållsost. Köper en något så ska en få det som utlovats. Men det brydde sig inte twitter om så värst mycket. Nej, istället var det som sagt vilka djur som var okej att smörja kråset med som var den brännande frågan.
Djur som inte är okej att äta är bland annat häst, hund, katt, marsvin… ja, ni fattar. Alla de djur vi på ett annat sätt har bemästrat och döpt och kelat med och sett som en slags mindre intelligent kompis.
Djur som är okej att äta är det som finns i mataffären. De har sällan päls eller namn och tittar inte på dig med söta, mindre intelligenta ögon.
Ett diskussionsämne som roar mig extra mycket är huruvida det är hyckleri att vara vegetarian ”av etiska skäl” och ändå äta exempelvis fisk. Som någon skrev, ”som att vara nykterist och dricka whisky”. Återigen, jag håller med. Men det finns ett problem som sociala medier inte riktigt landar i/vill landa i. Att överhuvudtaget äta djur ifrågasätts inte. Är det inte än mer hyckleri att äta djur och säga sig värna om miljön? Avlat på grannens gård, skjutit själv (grattis, du har dödat ett djur!), köper bara eko-kött. Det spelar liksom mindre roll när du likväl är med och bidrar till den här köttfixerade verkligheten. ”Vi har alltid ätit kött.” Ja, det är möjligt att vi historiskt sett alltid ätit en kost som i någon mån innehållit djurdelar. Det betyder inte att det är rätt. Män har alltid slagit kvinnor, är det något vi vill värna om?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar