19 april 2013

I say hey Lo hey Lo hey Lo I say hey Lo heeeeey Looo

Nu är det fredag. HURRA. För prick en vecka sen såg vi Lana Del Rey och det var alldeles fab. Hon spelade inte Off to the races vilket ju var rätt trist, men vi fick höra Cola och den är briljant pga inledningsorden.

Här är en annan magnifik sångperson:



Och med det önskar jag er en trevlig helg!

8 april 2013

We would dance all night, play our music loud /
When we grew up nothing was what it seemed

Hej fabriken.

Det har gått exakt en månad sedan jag besökte dig senast, har inte haft särskilt något intressant att fylla dig med. Så är det väl inte nu heller, men tänkte bara påminna dig om att vi ska på utflykt på fredag. För fem månader sedan, efter tio timmars väntan, fick jag tag i de här:



... and there was much rejoicing. Men någonstans under årets första månader började biljetten nästan bli en installation på kylskåpet, en dekoration snarare än en påminnelse om något skoj som väntar. Så för ett par veckor sedan slog det mig och allt kom tillbaka. Förra årets viktigaste musik, min trygga famn att krypa upp i när kaoset blev för mycket. Lana Del Reys album är fortfarande det jag lyssnar på när jag behöver en kram och på fredag står hon på scen mitt framför ögonen på mig. Det känns vackert och viktigt.

På Diamantfabriken HQ har vi länge pratat skämtsamt om att få ligga med Lana Del Rey efter konserten, om huruvida vi ens skulle våga och nu har vi verkligen den gyllene chansen. Har inte förberett mig något vidare. Vet att vi är födda med en månads mellanrum, men det känns inte som en unique selling point. Min plan i nuläget är att stå så långt fram som möjligt i publiken och stirra med det där kåtsuget i blicken ni vet (vinnaren på denna lista). Vi får se hur det går, lär återkomma om såväl konserten som det andra.

Så fabriken, jag lever och kanske är det här en slags comeback. Alternativt är det en dödsryckning, det vet en ju aldrig.

16 mars 2013

Mens / I vaginan

Igår pratade jag om min mensuppsats i det eminenta radioprogrammet I vaginan. Lyssnar gör du här!

8 mars 2013

8 mars och kvinnohat

De tre bästa sakerna som hänt mig hittills i år, utan inbördes ordning.
1) Jag har köpt en Macbook som jag skedar försiktigt varje kväll (älskar sms-lån... närå)
2) M.I.A.-mixen för Kenzo, alltså GENI! Längtar efter en ny skiva. Klicka HÄR för att lyssna.
3) Börjat följa @kvinnohat på Instagram (varifrån samtliga bilder i inlägget hämtats).

Det sista är det som upptar mest av min tid. Sex veckor har gått sedan Instagramkontot @kvinnohat postade sin första bild, nämligen den här...



... och det har inte precis blivit bättre, rent innehållsmässigt. 226 bilder (säkert fler när du läser det här) och 7348 följare (förhoppningsvis fler när du läser det här) senare är näven i fickan hårdare knuten än någonsin. @kvinnohat ser till att det uppmärksammade avsnittet av Uppdrag granskning om näthat inte grumlas i ett ständigt medieflöde utan samlar in och visar upp en stor del av den sexism och objektifiering som förmodligen passerar många förbi, men som inte desto mindre finns där, påverkar och inte minst bidrar till att konservera kvinnoförtrycket. Reklamen inte minst. Kontot lever mycket tack vare sina följare, tipsare och bidrar till diskussion på ett sätt som tyvärr sällan syns i sociala medier idag (nedan: ej subtil evidens)



För det räcker i princip med att slå upp vilken tidning som helst för att se patriarkatet, motsatsen till jämställdhet, differentieringen av kön och i den direkta förlängningen, kvinnohatet. Kanske är Sverige ett av världens mest jämställda länder, en del framhärdar det ("15:52 är väl en Strokes-låt?" OBS sant citat), men det är enbart en indikation på hur sugig världen i övrigt är. För det är 2013 och ett Instagramkonto som @kvinnohat är fortfarande så oerhört relevant och självklart. Det är något fler av oss borde skämmas över.

Den internationella kvinnodagen ska jag inte raljera över, även om jag tycker att det är pinsamt att vi fortfarande behöver en DAG av 365 möjliga för att överhuvudtaget uppmärksamma hälften av vår befolkning. Men jag ser dagligen behovet av att göra det, lyfta eller åtminstone prata om hur vår verklighet ser ut. Att kvinnor är undantaget. Vilket bör motarbetas. Vilket @kvinnohat gör och vi alla måste börja göra omgående. För kvinnohat...

6 mars 2013

Lägesrapport

Hej bloggen, hur mår du? Ledsen att jag inte haft tid för dig på sistone. Har så mycket just nu, både i skolan och med diverse andra projekt. Men du, jag kommer tillbaka så fort det lugnat sig. Promise! Vad jag gör i skolan? Åh, skriver om underlivsblod. Yes, det kommer bli ett återkommande tema. Här får du ett fräckt rap battle:



Borde verkligen införskaffa menskopp. Tänker på det jag tidigare skrivit om snippmiljö. Visste du till exempel att tamponger är preparerade med blekmedel? Vill jag verkligen utsätta fittis för det? Ytterst tveksamt.

Ta hand om dig bloggy, så hörs vi mer en annan dag.

22 februari 2013

Late Nite Tippin Thursday

Hade egentligen inte tid att skriva något, men ville bara komma med en handfull torsdagstips (som blev fredagstips beroende på hur en lägger upp sitt dygn). Begreppet "Throwback Thursday" börjar bli vedertaget och välanvänt på det hära internet, men jag inte har någon större lust att utsätta någon för en gammal bild på mig själv. Så istället, fyra musikrelaterade tips för att i den här sorgesamma verkligheten låta fyra svenska akter få oss att tro på en närstående vår.

I didn't know/but I know now
Well, ny och ny. Sibille Attar har varit med i flera konstellationer och under sitt eget namn släppt en EP med låtar som även finns på "Sleepyhead". Trots grammisnominering för EP:n tror och hoppas jag att 2013 är året då Sibille Attar slår igenom på allvar med skivan som släpptes igår, onsdag. Tio låtar som andas melankoli och drama, men med en lättsamhet som på något sätt bara tillåts existera inom popmusiken. Texterna och rösten lyfter musiken från marken och pianot, som här på Some Home, är oerhört effektivt.



Åren har jag slösat bort/nu måste jag riskera nåt
Sommaren 2012 släppte Pelle Hellströms Nordpolen en låt från uppföljaren till debuten "På Nordpolen" som kullkastade alla eventuella teorier om hur det skulle kunna låta. På ett bra sätt. Skivan skulle dyka upp under hösten, men än idag låter den otåligt vänta på sig. I februari släpptes Oh Oh som ytterligare spär på förväntningarna på albumet. Nordpolen, en gång sinnebilden av ett ungdomligt svårmod, har med den här låten gjort en självlysande eurodiscodänga. Återigen, på ett bra sätt.



Better die on your knees/than live on your feet
Drygt sju år har passerat och till och med skivbolaget har gått i graven. Det hindrar inte The Embassy från att i februari ge ut sin starkaste platta hittills. "Sweet sensation" och framför allt I-D andas sommarkvällar på precis det dekadenta vis som duons musik gjort från första början. En del av en image som fått många att missta paret för en lyxvurmande högborgerlighet. "Better die on your knees/than live on your feet" - ett citat av Emiliano Zapata, ledargestalt under den 1910-talets mexikanska revolutionen - visar på motsatsen.



Nothing's gonna change how I feel for you
Rebecca & Fiona är förmodligen de stoltaste bärarna av punkens ideal som vi har i landet. Och med deras framgångar bara ökar deras position som maktfaktor och inspiration för så många unga. Men de gör också fortsatt dansant och smart musik långt ifrån den vanliga A1-mallen, vilket Taken Over är ett utsökt exempel på. Det finns en anledning till att Rebecca & Fiona pryder omslaget till Kristofer Anderssons relativt nyutkomna, tillika hyllade bok "DIY" - ingen annan hade lämpligare illustrerat begreppets positiva innebörd.

16 februari 2013

Re: Hej Radar Magazine!

Angående föregående fick jag ett snabbt svar om att bilden skulle tas ner. Bra att veta att Arga Konsumenten Mailar faktiskt kan påverka. (Nu är bilden visserligen fortfarande kvar men vi får hoppas på att de håller vad de lovat.)

Det kanske tycks löjligt av mig att hetsa upp mig över minsta småsak, bloggvärlden, och internetvärlden i stort, är fylld av sexism och annan skit så det är ett omöjligt projekt att kritisera allt. Jag tycker dock att det finns en skillnad mellan enskilda bloggare (de som bloggar på större bloggplattformer) och de som bloggar för en nättidning/sajt. De senare blir ansikte utåt och bärare av sajtens värderingar. "Vi är här för att upplysa och informera", menar Radar Magazine. Vilken betydelse får då bilden i inlägget av Daniel Jouseff? Det enda den bidrar till är att cementera kvinnors passiva underordning och knullbarhet. Inte så upplyst alls, vill jag mena.

Anyways, bra med en sajt som kan ta kritik och reagerar snabbt. Jag vill också passa på att säga att det är fritt fram att kopiera och/eller modifiera de mail vi publicerar här på Diamantfabriken för att skicka till andra sajter, forum och företag. Låt oss sprida oss som frön på en maskrosboll. Eller något.

Trevlig helg!